När jag såg huset till salu på Hemnet visste jag direkt vilket det var. Jag har sprungit här sedan liten så jag känner till områdena mer utefter hur husen ser ut som ligger där, än efter vilka gatunamn de har. Mina föräldrars hus ligger ett stenkast bort och detta huset längs vägen om man promenerar ner till byn. Snett mittemot ligger gamla Aronssons livs som nu gjorts om totalt.
Jag visste alltså vilket hus det var, men det hände inget i mig. Det här huset var helt enkelt för fult. Kanhända trampar jag nu någon på tårna, men det var vad jag tänkte; ”Tångens fulaste hus.” Kanske kunde Aronssons livs kvala in och de här två tävla om epitetet, men suck. Hopplöst fult. Helt utan charm.
Med sin granitgrund så förstår man att huset en gång måste sett helt annorlunda ut. En gång har det förmodligen haft väl avvägda proportioner, träfasad och symmetriskt placerade fönster. För så byggde man hus förr. Men detta… helt förvanskat. Så pass okänsligt omgjort att det blev svårt att föreställa sig hur ett original sett ut.
Det här var i påsktider våren 2017. Jag och barnen var i Fisketången i mina föräldrars hus, vårt hus på Hälsö var uthyrt just då . Jag såg att visningen för huset hade börjat för 10 minuter sedan så jag bad mamma se efter barnen och kilade iväg.
Jag gick en sväng i huset. Jag tror att det var en eller möjligtvis två andra spekulanter där. När jag kom tillbaka till huset frågade min mamma hur det var. ”Den som köper det har att göra”, minns jag att jag svarade. Jag kunde nämligen inte tänka mig att det var jag själv som köpa det!
Dagarna gick. Jag och Andreas hade redan kommit underfund med den smått omöjliga tanken att sälja huset på Hälsö för att kunna köpa ett hus på Fisketången istället. Huset på Tångenvägen var inget drömhus direkt, men jag kom på ett par viktiga saker som huset faktiskt hade:
Storlek. Och läge.
Vårt hus ligger på vänster sida om gatan som går längs med parken. Ser ni det?
Ett hus med den källaren (granitgrunden) har potential att kunna ha boende på tre plan. Jag och Andreas har tre barn. Visserligen små idag, men om det här ska vara ett hus livet ut behöver vi ha plats för när de är tonåringar, när de skaffar partners och kanske också får egna barn.
Vårt hus på Hälsö låg 50 meter från vattenbrynet. Den stora farleden som i folkmun kallas ”sjöns E6:a” gick förbi vårt hus. Man kunde sitta en hel dag och bara titta på båtar. Det har inte huset på Tången. Faktum är att vi faktiskt ”bara” har sjöglimt från tredje våningen. Men det finns utsikt mot en vacker gammal park. Och det ligger vindskyddat, trädgården är som en solgrop. Trädgården ja! Det finns en trädgård! Och den är ganska stor för att vara i Bohuslän.
Så när de här polletterna trillat ned började en tanke etablera sig; vi skulle kunna sälja huset på Hälsö, köpa huset på Tångenvägen för dom möjligheterna det har (storlek på hus och trädgård + läge) och renovera det till att bli ett hus för resten av livet. Hisnande tanke!
Fisketången, Kungshamn, är alltså vårt nya Sverigeställe. Och det är inte en plats vald lite på måfå om man säger så. Det är en plats djupt förankrad i mig. Min farfar, ”Revisorn”, köpte ett hus på Fisketången 1968. Jag föddes 1979 och har tillbringat så mycket sommartid jag har kunnat här ute. Som jag minns det var sommarloven på Fisketången oändligt långa. Och alltid var det sol. Vi åkte båt, badade, fikade och spelade boll och hade springtävlingar i parken.